Brottmål under 1970-talet

Brottmål under 1970-talet

Under 1970-talet åtog jag mig i stort sett vilka brottmål som helst. Det skulle dock vara en viss kvalitet och”höjd” på målen, d.v.s. allvarlig brottslighet, som dessutom förnekades av den åtalade och som byggde på åklagarens bevisning.

Vid ett tillfälle blev jag tillfrågad om jag ville försvara en narkosläkare som påstods ha mördat sin hustru och två barn genom giftinjektioner. Jag sammanträffade med läkaren men fick så dåliga vibrationer av mötet att jag tackade nej till uppdraget. Målet var uppmärksammat inte bara i Sverige utan även utomlands.

I några fall har jag försvarat våldtäktsmän. Dessa mål är riktigt otrevliga. Gärningsmännen förnekade ihärdigt. En av dem som jag försvarade hade till och med våldtagit sin mamma.

Vid ett annat tillfälle skulle målsäganden peka ut den skyldige. En sådan vittneskonfrontation äger rum genom att den misstänkte tillsammans med andra figuranter är uppställda och kan betraktas av målsäganden genom en spegel. Meningen är förstås att samtliga figuranter skall vara så lika som möjligt för att konfrontationen skall ge något.

Vid det här tillfället gick samtliga figuranter, en och en, fram till spegeln som de inte kunde se igenom. Min klient steg fram till spegeln, väl medveten om att hans offer stod och iakttog honom. Efter en stund spottade han en loska på spegeln för att visa sitt förakt för den kvinna han våldfört sig på. All bevisning var övertygande om hans skuld, men han nekade ihärdigt. Hans plånbok hittades i omedelbar närhet av brottsplatsen.

I samband med slutpläderingen blev han urförbannad på mig. Han skrek att det var den ”sämsta jävla plädering” han någonsin hört: ”Den var värre än åklagarens”. Han skulle just kasta sig över mig då en vakt slängde sig på honom. Det var nära att jag bokstavligen fick på käften.

Vid ett annat tillfälle fick jag hjälp av en pensionerad åklagare, ErlandStrandmark, att analysera åklagarens tekniska bevisning. Bevisningen bestod bl.a. av hårstrån, nagelavskrap, söndrig knapp, analys av klädespersedlar m.m. Strandmarks promemoria var utomordentligt bra och gav mig ledning för hur en duktig försvarare skall arbeta med teknisk bevisning i svåra brottmål. Harding var åklagare och som vanligt mycket påläst.

Målet var synnerligen rått. Jag skall inte trötta läsaren med obehagliga detaljer.

Under processen i hovrätten föddes min son Johan den 29 januari 1975.

Detta blev min sista rättegång som försvarare av psykiskt sjuka gärningsmän, som på bestialiskt sätt våldfört sig på sina offer.

2019-11-25T12:02:32+01:0025 november, 2019|Övrigt|

OM GÖRAN

Göran Rise är advokat och har mer än 50 års erfarenhet av brottmål och ekobrottsmål. Bland de mest uppmärksammade försvararuppdragen syns Norrmalmstorgs-Janne och kungavännen Bo Merner och de numera legendariska kassaskåpstjuvarna i AB Svenska Brott.

I november 2018 släpptes Bulvanen, första boken i en serie av fem böcker om advokaten Carl B. Lambert.

> Se alla böcker

NYHETER